Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Tegnér. *
Ar Irenne bröder en är öfrig blott:
De begge äldsta redan brunnit neder,
I förtid släckta. Barn och makar sitta,
Som marmorsorger sitta på en grafvård.
Och i sin ungdom föllo begge två;
Dem Gud har kär han kallar tidigt hädan.
Ack, Elof, Elof, du min barndoms stöd,
Min ungdoms kungaspegel! Huru rent
Såg jag i dig del annars dunkla lifvet.
Hur stod du icke, mig en föresyn,
Med tankens allvar på den höga pannan,
Det klara allvar, som kan le jemväl,
Af ömkan mest, alltsom det genomskådar
Ihåligheten af vårt slappa lif.
Hur friskt ditt hjerta, huru oförfäradt,
Sjelfständigt, kraftfullt! Såsom floden går
Med egna vågor genom vilda hafven,
Gick du jemväl, en man för dig, till grafven.
Dock hjelpa, tjena var ditt hjertas fröjd,
— Det lijertat retligt som en sensitiva,
Men fast stod viljan som en marmorskifva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
