Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Far upp och skymmer solen med sitt moln,
Och döfvar örat med sitt hesa läte,
Och så gå konst och vett och sanning under.
Och dock — der klappade i fordna dar
Ett fritt, ett väldigt hjerta uti Norden.
Som Sveas himmel var dess tanke klar;
Från bergens höjd dess skarpa ögonpar
Såg genom himlarna och öfver jorden.
Nu fjättrar man den frie gudason,
Likt barnet stafvar han systemets lexa,
Från tidens stora hospital ett lån.
Ack! allt det galna införs utifrån,
Fast kraft och klarhet inom landet växa.
En gnista deraf står oss dock igen,
Ej qväfd, fast bortskymd utaf mörkrets liga:
Den skall du icke släcka, ungersven,
Så länge nordan renar luften än
Och fjällens spetsar öfver molnen stiga.
Vak upp, Virginias sångare, vak upp,
Du ljusets, färgernas och lifvets man!
I tretti år du stridt med blanka vapen
För smak och språk och sång och vett i Norden.
I deras namn jag kallar dig i dag.
Hvi slumrar deras riddersman, hvi hvilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
