Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock — doldt är hjertat: dagens strålar alla ,
Ett regn af ljus, på mannens hufvud falla.
Hur klart var det, hur rent, en fläcklös sol;
Och hvart han kom der stod hans lärostol.
Hvad jordens vise tänkt, livad snillet diktat,
Hvad dagen sken på, ja, hvad natten biktat,
Bestämdt till tal, till värde och till art,
Det låg så blankt inför hans syn, så klart,
Som fästets ljus, när molnen undanseglal,
Som präktigt gullmynt, när det nyss är pregladt.
Och som en flod från rika källor far,
Så flöt hans stämma evigt frisk och klar.
Med vördnad lyssnade till den de unga,
Och hvarje forskning hade der en tunga,
En röst med flöjtens renhet och behag,
Och hvart hans öga såg, der vardt det dag.
I tankens verld systemer gå och komma,
Och ett här frukt af tusende, som blomma.
Fullkomlighet blef icke menskans del,
Och Stoas vise hade också fel.
Den glada dag, som tänds af vintersolen,
Han är ej varm som han är klar, kring polen,
Och ängens flod, livars silfver rinner lugnt,
Den är ej lika djup på hvarje punkt.
Dock — mången sol hans grafhög får beskina,
Och åren vexla öfver Carolina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
