Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Aspelln.*
Var det din mening, broder? Var det icke
Den hulda diktens engel mer, men dödens,
Som stod bakom din skullra re’n, och lärde
Dig orden, som du skref? Den sköna sången,
Den rörande, var det din svanesång?
Ack! livad är lifvet? Nyss dess härold, skalden,
Satt stilla suckande och sjöng dess plågor;
Ty han är lifvets härold, liksom fågeln
Är dagens; lifvets källor llyta alla
Mer varmt, mer ymnigt genom skaldens hjerta,
Och derför slår det så oroligt stundom.
Nu har det stannat. Lik en splittrad lyra
Du ligger der, och himlens melodier
Ha slumrat in uti de brustna strängar,
Och allt är tyst och öde: knappt att jorden,
En sniken arfving lik, som gläds åt rofvet,
Med några blommor, likt förställda tårar,
Betecknar stället, hvarest sångarn hvilar,
Och gycklar lifvets bild på grafven än.
* Kontraktsprost. Död 1821. Några dagar före sin död
hade han till Författaren öfversändt ett skaldebref: O/t/e—
katij skrifvet med venstra handen: den högra hade kort
förut blifvit amputerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
