Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gycklet tröstar ingen. Broder, broder!
Det är väl sann t, hvad vi så ofta sjungit,
Att Psyche lyfter vingarna ur grafven
Och lemnar endast larfven qvar i stoftet?
Välan, du Psyche, du aflarfvade,
Med vingar väfda utaf morgonrodnad,
Med Ögon bildade af himlars stjernor,
Du högre ande, blicka vänligt ner
Till jorden ännu, till dess små bekymmer
(Ack! små för dig, men stora för oss andra)5
Se neder till din öfvergifna maka,
Som nu står ensam, står med nedböjdt hufvud,
En solros lik, se’n hennes sol är slocknad, —
Och till din U no, till din endaste,
Det arma barn, som ej har annan fader
Än den förnämste, den som bor i himlen.
Bed honom för din öfvergifne son!
Och bed jemväl en bön för dina vänner,
Som älskat dig med broderliga hjertan,
Och ibland dem förgät ej den, som nu
Med stilla tårar fäster sista kransen
Uppå din bår! —
Ack! det var sköna tider,
Vi lefde uppå jorden här tillsammans.
Till våra hjertan trängde inga sorger,
Ty lugnt vi bodde i vår ungdoms löfsal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
