Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lugn den blinde satt, inom sig sluten,
Hans yttre verld var slocknad; men en ann,
En skönare, i tusen färger bruten,
Ännu alltjemt för inre ögat brann.
Det finnes mycket, som blott natten biktat,
Och Milton, om han sett, sitt Paradis ej diktat.
Hur skönt att höra uti aftonstunden,
När porten till hans helgedom sprang opp,
Den vises röst, af ingen fördom bunden,
Om hvad vi varit, och om Sängens hopp!
Ack! Sängens hopp ha svikit eller svika,
Men rättvis var hans dom. och klar och mild tillika.
Åt tidens ande mä ock han ha skattat,
En annan tids, i smak och tänkesätt;
Men nämn mig skönhet, som han icke fattat,
Nämn mig en storhet, som han ej gjort rätt.
Han lefde med två skilda sängar-ätter,
Och mindes allt af dem, så när som oförrätter.
Men när han talte om sin Gustafs snille,
Och om hans mildhet, om hans stora själ,
Och hur han aldrig något annat ville
Ä11 landets ära, som är landets väl:
Dä steg en tår uti hans släckta öga,
Den var en konung värd, som lefde för det höga.
Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
