Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du är allena. Blomman, som blef salt
Uti din öde lefnads barm, är fallnad;
Den hand, som ofta tryckte din, är kallnad,
Den dotterliga, uti grafvens natt.
Det är ej menskan godt att vara ensam.
Hvar hjertats bättre känsla är gemensam:
Det ljud, som ingen hör, är icke till,
Den känsla, ingen delar, hon står still
(Det vare glädje eller vare smärta),
Förmöglar, ruttnar i ditt eget hjerta,
Och lifvets flod, ett lätt och rörligt ting.
Den stannar af, och luften skäms omkring.
Men sorg, som delas af en annan, tappar
Sin bitterhet; din glädje, blott han klappar
Uti en annans bröst, blir dubbelt skön,
Deltagandet är ädla sinnens lön.—
Allvarlig, tankfull, men ej derför dyster,
Till hälften dotter och till hälften syster.
Hon följde dig — O följde hon dig än —
Din djupa, ädla, dotterliga vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
