Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den Svenska kyrkan, Wasas kyrka, hvilar
Uppå ett hälleberg sin altarrund;
Hon darrar ej vid dagens ilar,
Ty hon står fast som jordens grund.
Men hvad den borde Sången der ej sade,
Och sömnig kom han ifrån berg och dal;
Ty Spegels språk föråldrats hade,
Och orden fattades till fädernas choral.
Då kommer från Parnassens branter
En yngling, en af ljusets anförvandter,
Med lagren i sitt mörka hår:
Den hänger han på Davids harpa,
Och griper i dess guld, och slår
Akkord, än milda, som en fläkt i vår,
Och än som dunderslagen skarpa.
Då smälter hjertat i hvart menskligt bröst,
Och englarne från himlens throner
Se ner och lyss till broderliga toner
Utaf den gudasändes röst,
Och hviska tjuste till hvarannan:
”Så sjöngo vi, på samma vis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
