Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fick hans kärlek, kunde den ej mista,
Den var hans varmaste, den var hans sista,
Och mannen med det vidtbekanta namn
Han trifdes ändå bäst uti min famn.
Hur ofta svor han, deri innesluten,
E11 evig tro, af honom aldrig bruten!
I lifvet var min kärlek honom nog,
Och med mitt namn på läpparna han dog.”
Så tänker du, fast du det icke säger,
Och då kanhända detta bladet äger
För dig ett värde, som det nu ej har.
Då känner du hvad du för honom var,
Då mins du rörd de dagar, som förflutit,
Då ångrar du, om du mot honom brutit.
Du älskade, när då en gång du står
Uppå min graf, och länge väntad vår
Nedstigit, liksom nu, från himlarunden
Med knopp och löf och fågelsång i lunden:
Säg i ditt lijerta då ett vänligt ord
Till slumraren, som ligger under jord,
Ty döden sjelf kan ej min kärlek hämma,
Och, hvar jag är, förnimmer jag din stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
