Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Damerna.
vid Medicirue Doktors-promolionen » Lund
1813.
livar fins väl någon fest, som icke skulle smyckas
Af lifvets trösterskor, af slägtets bättre hälft?
Så långt som tiden går, så vidt som himlen livälft,
De dyrkas öfverallt, jemväl der de förtryckas.
Dn smälter, Evas kön, den hårda mannens bröst,
Med lätta händer du hvart smärtans sår förbinder,
Vår ungdom vårdar du, vår ålder ger du tröst,
Och målar mången ros på lifvets bleka kinder.
Ack! Läkarkonstens Gud var dock en halfgud
blott,
Mot plågan satte han en oviss konst allena;
Din konst är säkrare, glöm ej det kall, du fått,
Att bryta plågans udd och läka läkarena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
