Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett sällsamt folk det folk, du styrer,
Kontraster, kämpande i evig strid,
Nu stridens segrare, nu dess martyrer;
Men trygga bli vi merendels der vid.
Har ej vår ära eget hus, hon hyrer
Helst något vindsrum ifrån fädrens tid.
Der bor liou nöjd bland ramlande ruiner,
Der stormen susar in och sagans måne skiner.
Lik Don Ranudo helst i purpurlappar
Plär Svensken skyla naken fattigdom.
Det är ett hjeltehjerta dock, som klappar
Uti afmagrad, ännu senfull, stom.
Om allt han tappat, minnet ej han tappar,
Det är ännu den armes rikedom:
Hur öden vexla, tidehvarf försvinna,
Stolt är han som en man, men fåfäng som en q vin na.
Till fåfängt glitterprål, till band och stjernor
Hans sinne fikar, och lian gerna hör
I skrytsam sång af gamla Minnets tärnor
Hvad fädren gjorde och hvad han — ej gör.
Hvad blåa dunster fylla Svenska hjernor,
Hvad bilder skrytet jemt dem gycklar for!
Fast frukten ruttnat, drömma vi om blommen.
Hur stark vår ungdom var, hur hjelplös
ålderdomen !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
