Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så mig tycktes höra vågens sånger.
Må min egen sång ej fötla ånger,
Som den ofta varit van.
Flyt min dikt, som llodens silfver, stilla
Öfver dälden, öfver blomsterplan,
Klar ocli fri uppå din krökta ban.
Akta icke du på dagens villa,
Som gör konst till konstig onatur,
Den allt lif, all skönhet llvktat ur.
Milde gudar Konsten sände
Med sin lyra, som är ljusets frände,
Till vår jord,
Helst likväl till frusen Nord
För att tina med sitt skimmer
Ilvad för skarpt och isigt hon förnimmer.
Frisk ocli lätt och enkel var
Ifrån början allt slags Konst, och klar,
Men som Konst hon dock sin regel har,
Fast inunder stjerneringen
Friare än hon är ingen.
Derför, diktens son, dig gläd!
Vakna bild och tanke, ordet med
Vaknar uppå skaldens honungsstänkta
Gudamund
Uti klingande förbund.
Och klart det sagda är, om klart det tänkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
