Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I höst dör strå’t, men nästa vårdag blommar
Det upp igen så gräsgrön t som förut,
Och fjärilii lyfter vingar blå i sommar
Ur brusten puppa, då hans sömn är slut.
Naturens Ande vaknar upp med våren,
Glad, lefvande, nymornad, skön och huld,
Och intet grånadt finner du bland håren;
De flyta, som i fjol, likt nedsmält guld.
Och ingen skrynkla synes på hans panna,
Det blåa ögat är, som förr, så gladt,
Så strålande. Det Sköna och det Sanna
Fullsöfda vaknat ur sin dvalas natt.
I graf förmultnar menniskan. Är Anden
Då sämre än ett grässtrå? Grönskar ej
En löfsal i de obekanta landen
För honom? — Dagens vise svara: ”Nej.
”Gud är i allt, för allt är han gemensam,
Är färg i blomma, är instinkt i djur.
Gud är i verlden ej, verld är han ensam;
Gud heter Pan, nämns äfven för Natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
