Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Germanien är, — det är ett tropiskt haf,
Som tager många floder i sitt sköte,
Men skickar ingen ut: de lösas opp
I moln och dunst och metafysisk dimma.
Du var ett undantag, förenade
All Nordens grundlighet med Söderns klarhet,
Och mensklig kunskap hade knappt en vrå,
Dit ej ditt spejar-öga trängde in
Och forskade och dagade och redde.
Du var mig Tyskland, men i öfversättning,
En trogen öfversättning och en sann,
Ej derför tung och krystad. Lätt som ljuset
Sin etherrymd igenomfar, som Iris
Sin båge hvälfver öfver himlen, så
Du rörde dig, och språkets hårda bojor,
De centnertunga, klingade kring dig.
Hvad skönt och ädelt är, är äfven klart,
Och ibland dimmorna hor Sanning icke.
Det sägs, hon dväljs på bottnen af en brunn,
Men ingen gyttja grumlar brunnens spegel,
Och himlens stjernor lysa på dess yta. —
Men ofvan jorden hennes namn är Kyrka.
Hur varmt, hur nitiskt vårdade du din,
Och ur dess kalla barm af sten du bar
Frö’t till din död. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
