Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterföljande tankens frihet, forskningen och
öppen plats för utvecklingen af alla våra ädlaste
anlag. Luther planterade icke kunskapens träd
(Gud planterade det redan i paradiset), men
han nedref klostermurarna omkring det, att
dess grenar kunde vagga i en renad luft, och
dess frukter mogna i solen. Trehundrade år äro
förflutna sedan denna stora händelse. Vi äro
Reformationens arfvingar. Det frågas alltså med
skäl: huru hafve vi användt vårt arf? I hvad
förhållande står den närvarande tidens ande till
Reformationen?
Jag ser en talrik samling framför mig. Den
väntar tilläfventyrs af talaren, livad han
hvarken kan eller vill gifva. Dagens högtidlighet
är rik. Den lemnar valet mellan en mängd
ämnen. Jag har föredragit det nyssnämnda,
emedan vår närvarande tid synes mig i flera
afseenden märkvärdig. Så godt jag kan, vill
jag derföre, som han ilar förbi, fatta tiden vid
de flygande lockarna. Jag vill se honom i det
skiftande anletet, och måla honom för er sådan,
som han förekommer mig.
Det gifves i allmänhet ingenting svårare,
än att rätt bedömma sin egen tid; likasom
konstnären har svårast att träffa sin egen bild. En
hvar utaf oss kämpar gerna for sig sjelf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
