Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan ej bedömma annat än hvad som närmast
tränger in på honom; likasom den simple
soldaten värjer sig sjelf i slaget och nedslår sin
närmaste motståndare, men om slagets gång vet
han föga eller intet. Endast fältherren står
på höjderna och öfverser med klara blickar det
hela. I mera än ett afseende liknar också vår
tid ett fältslag. På dess utgång beror icke
dagens eller landets öde, men seklernas och
mensklighetens. Tidsanden gör som stora fältherrar:
han manövrerar för att förvilla: det är ej lätt
att gissa hvad han egentligen åsyftar. Allt är
parti med eller mot: det är svårt att dömma
utan väld och vrede. Emedlertid är en sådan
dom nödvändig för en hvar, som icke vill
försofva sitt tidehvarf. På hafvet tar man solens
höjd, för att veta hvar man är, och styrer
derefter sin kosa. På jorden måste vi göra
detsamma, och akta på tidens tecken, om tiden
skall akta på oss.
Att verlden för närvarande befinner sig i
en afgörande brytning till lif eller död, till ljus
eller mörker, att vi lefve i en vändpunkt af
historien, att vi, med ett ord, bygge på en
volkan, som jäser inunder oss: derom öfvertygar
oss den flyktigaste uppmärksamhet och
volkanens utbrott, som vi till en del öfverlefvat.
Men denna revolution är, likasom
Reformationen, till sin innersta grund andelig; den
åsyftar en omhvälfning i tänkesätten, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
