Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skrifver vettenskapens Dagligt Allehanda —
i chiffer. Man åberopar sig i de torraste
spekulationer på egna åskådningar, på visioner och
hänryckningar, som man fordom trodde tillhöra
endast profeten eller skalden, men som nu
blifvit äfven andra, mera prosaiska, naturers
lott. I konsten fordrar man med skäl det djupa
och betydningsfulla; men till prof härpå vill
man påtruga oss — oss Nordens söner, med den
klara himmelen öfver oss, och den väldiga, skarpt
bestämda naturen omkring oss, oss arfvingarna
af Saga den Djupaugda, ett kraftigt
Valhallabarn, med skarpa ögon och friska lemmar —
oss vill man påtruga en poesi utan form och
bestämdhet, en sjuklig gestalt utan merg och
senor, med abstraktionens trädsvärd vid sidan
och bjellerkåpan på de dimmiga skullrorna, en
vålnad, som spökar omkring i månskenet och
målar sina sammanflytande bilder — i
molnen. Allt, äfven det förträffligaste, som ej är
tillskuret efter detta snitt, förkastas utan vidare
process, såsom oduglighet eller förvillelse. Man
vänder med rätta uppmärksamheten tillbaka på
nationens äldre minnesmärken i konst och
vettenskap; man talar om en national-litteratur,
som visserligen i mera än ett afseende vore
önskelig; och med detsamma framdrager man
till en början ur glömskan allehanda, ifrån Skön
jungfru i rosengård, ända till Svedenborgs nya
Jerusalem, och framställer det, icke såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
