Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle så allvarsamt, som det, då Svenska
församlingen firar religionens och tankefrihetens
jubelfest, förlåt mig, om jag då nödsakats att
vidröra tidens löjligheter. När Grekerne
fordomdags i Olympia firade Pelops’ högtid, agade
de pojkar på hjeltens graf.[1] Seden var
hednisk, men derföre icke just förkastlig: och för
minnet af en stor man, som hela sin lifstid
igenom kämpat för sanning och sjelfständighet,
synes det mig ingalunda ett ovärdigt offer, om
man, åtminstone i förbigående, beifrar det
tanklösa nyhetskrämeriet och den omyndiga
efterstafningsandan.
Det torde förefalla besynnerligt, att jag, vid
frågan om tidens ande, fäster en sådan vigt
vid de litterära partierna för dagen, hvilka af
de flesta anses med likgiltighet. Men hvarje ny
filosofisk åsigt, som omfattar, icke en särskilt
del, utan hela systemet af mensklig odling, så
snart den börjar att gripa omkring sig, är
antingen ett lod eller åtminstone en visare, på
tidens ur. Ofta är den begge delarne. I det
sätt, hvarpå den både utbredes och bestrides,
målar sig tidehvaifvets inre andeliga kamp, hela
den inre verlden, likasom den yttre verlden
målar sig på ögonhinnan. De, som mest ifrat
för eller emot, må vara så obetydliga man
behagar. Det är icke kuriren sjelf, som är vigtig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
