Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller det nyas sträfvande. Nationens ypperste
män, i känslan af den orätt, som skedde dem,
drogo sig overksamma tillbaka inom
förskansningarna af sin gamla ära, och förhärdade sig
i grundsatser och maner, som de möjligtvis
annars skulle öfvergifvit, eller åtminstone ej
uteslutande gillat; och de yngre, som ej heller
någon rättvisa kunde få, störtade sig i allt
vildare och vildare utsväfningar. Jag känner i
sanning ingenting andelösare, halfvare,
obestämdare, än hela denna polemik, sådan som den,
med få undantag, blifvit förd ibland oss. Det
var hvarken lek eller strid, hvarken qvickhet
eller djupsinnighet, hvarken skämt eller allvar.
På ena sidan framtågade den nya
uppenbarelsens hjeltar, alltid i full metafysisk rustning;
men det var sällan någon lefvande arm, som
förde klingan, och intet hjerta klappade under
harnesket. På andra sidan såg man deras
motståndare, idel lätta trupper, bokstafliga
Gymnosofister, ett slags athleter, som åtminstone
deri liknade forntidens, att de kämpade nakne.
De räknade isynnerhet på löjet och sarkasmen;
men först och främst vinner man intet slag
med blotta glädjesalfvor; och för det andra är
det rätta löjet allvarets dotter, och ingen
skrattar väl, som icke äfven, när så fordras, kan
vara allvarsam. Härtill kom äfven, att detta
var hufvudsaken, att under masken af smakens
och förnuftets hämnare mången trodde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
