Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenkänna endast det gamla, välbekanta
upplysnings-systemets vapendragare, som med det nyas
störtande endast åsyftade återställandet af
grundsatser, hvilkas löslighet man börjat att inse, och
hvilkas ensidighet var förhatlig för hvarje ädelt
sinne.
Och sålunda tyckes den ovissa, kaotiska
tiden alltjemt vackla mellan det liflösa gamla
och det utsväfvande nya. Återstode oss
ingenting annat, än valet emellan begge dessa
ytterligheter, emellan det fordna bildstormeriet och
den nymodiga afgudadyrkan, emellan det
adertonde seklets hjertlösa upplysning och det
nittondes hufvudlösa svärmeri: — återstode oss
ingenting annat, än valet mellan dessa, i
sanning, jag vet icke huru vi, utan att rodna,
skulle begå Luthers minne; jag vet icke huru vi
skulle uthärda hans blickar, fulla af lefvande
tro, men också af förnuftig klarhet; jag vet icke
hvad vi i dag skulle svara hans allvarliga
gestalt, som hotande stiger framför oss och
frågar, hvad vi gjort utaf hans verk? —
Men det är icke, det kan icke vara
sålunda. Vill man kalla allt det filosofiskt, som
omfattar och bestämmer allt det inre hos
menniskan, hela hennes sätt att tänka och se, att
tro och hoppas; så är visserligen våra dagars
brytning en filosofisk, och, så vidt jag förstår,
en brytning till det bättre. Nemligen i all
filosofi, som antingen bildar eller åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
