Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställer sin tid, är det hufvudsakliga, i min
tanka, icke sjelfva systemets innehåll, eller de
påstådda upptäckterna, som lätteligen kunna
vara falska, och vanligen äfven äro det.
Filosofien är som Ceres i fabeln. Med facklorna
i hand söker hon öfverallt sin förlorade dotter,
och finner henne knappast förr än hos Pluto.
Det kommer mindre an på livad den eviga
sökerskan tror sig hafva funnit, än på vägen,
som hon går för att finna det. Det vigtiga är
icke systemets sanning eller falskhet, för sig
sjelf betraktadt (såsom sådant stadnar det gerna
inom skolväggarna), utan den åsigt af verlden,
som ligger till grund derföre, och förhållandet
till hvad som äfven utom systemets område är
dyrbart och heligt för menniskan. Man kan
således tvifla på den herrskande lärobyggnaden,
såsom lärobyggnad betraktad. Man kan tänka
som man vill om dess dogmatiska skryt, att
vettenskapen nu ändtligen är funnen, om dess
föregifna upptäckter, om dess beqväma
verldskonstruktion, med ett ord, om alla dess
underkurer. Man kan tro, att filosofien, äfven den
nyaste, liknar Portugal, som ej kan försvara
sina gamla upptäckter, mindre tillvälla sig några
nya. Man kan tro, att naturen ännu, som förr,
ligger framför oss, en ofantlig Sfinx med sin
oupplösliga gåta. Man kan tro, att hvarje blott
och bart förnufts-system, som icke har eller vill
hafva någon annan grund än sin egen, är just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
