Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släckningsmedel mot den falska upplysningen, en lampa,
som brann i grafven af allt stort och heligt, att
den föraktar det blott djuriska och erkänner det
gudomliga hos menniskan. Denna dess
karakter af opposition mot de förra åsigterna
förklarar icke blott en stor del af dess utsväfningar,
utan den torde äfven vara det vigtigaste,
kanske det enda vigtiga, i hela det nya.
Två ting var det nemligen, som Lutherska
reformationen egentligen åsyftade: religionens
helgd och tankens frihet, tron och förnuftet,
icke som fiendtliga makter kämpande emot
hvarandra, icke inträngande på hvarandras område,
men som fredliga grannar herrskande inom
bestämda gränsor. Inom sin egen fridlysta krets
skulle religionen herrska, men religionen enkel
och ren, sådan som den framställes i de heliga
skrifterna, utan alla menniskotillsatser, och
fritagen från det mästrande förnuftets opåkallade
förbättringar. På andra sidan skulle tanken
icke vara dess slaf, inga munkfjättrar skulle
fängsla honom, intet bål skulle hota den
gudaburna, inom sin egen rymd skulle han sväfva,
obunden och fri, såsom en forskande engel
sväfvar i den blå luften. Detta var Luthers stora
tanke; och på detta fria och dock bestämda
förhållande emellan förnuft och tro, på denna
förliknings-akt mellan det menskliga och
gudomliga, beror hela Reformationens väsende. Så snart
denna förlikning brytes, så snart endera af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
