Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begge mäktiga tränger inkräktande in på den
andra, då är harmonien rubbad, och
Reformationen till sin innersta grund upphäfven, om
också dess yttre former bibehållas. Det
adertonde århundradet uppfattade i allmänhet blott
Reformationens ena element, tankefriheten, och
upphöjde den på trons bekostnad, såsom den
enda rättmätiga herrskaren. Derföre ansåg
också mången detta tidehvarf som den egentliga
fulländaren af hvad Luther börjat, som den
rätta protestantismen; ty det protesterade mot
allt, som man annars ansett för heligt och
gudomligt. Men i sig sjelf var det icke
protestantismens seger, utan dess karrikatur, det var icke
Luthers ande, utan den ensidiga förvillelsens.
Den försmådda religionen hämnade sig sjelf,
och tanken, beröfvad sin himmel, kröp med
förlamade vingar efter jorden. Den närvarande
tiden har tagit en motsatt riktning. Den synes
oss extravagera i tro, den påminner i mycket
om den fordna vidskepelsen; men i sig sjelf
vill den ingenting annat, än återställa den
förlorade jemvigten mellan religion och förnuft,
mellan himmel och jord. Detta är dess
egentliga kännemärke, dess dunkla, men likväl
otvifvelaktiga sträfvande. Den har, för detta
ändamål, väckt förut slumrande eller förqväfda
krafter. Andra makter regera nu i andens verld.
Beherrskade oss fordom det nyktra förståndet,
så är nu åter fantasien lössläppt, det lätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
