Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträfvande; han föll, emedan despotismen är alla
dvlika själars uniform; han föll, emedan han
brottades med tidens ande, som var starkare
än han. Små sinnen smäda den väldige i hans
fall; men hvad han med sin jättekraft ej
genomdref, sannerligen, de andra genomdrifva det
mindre. Och genomdrefves det också verkligen
till en tid i vår verldsdel: vore det sannt, hvad
så mången påstår, att dagen grånar för det gamla
Europa; långt i vester, bakom hafvet, der
solen går ner för oss, der går hon upp för en
lyckligare verld. Dit har Europa redan skickat
många af sina bästa förhoppningar, dit skall
menskligheten rädda sina husgudar, likasom
Eneas räddade sina ur det fallande Ilium.
Frihetens, äfven den borgerliga frihetens,
sak är intet främmande ämne för dagens
högtidlighet. Lagbunden frihet, under hvad
gestalt som helst, är vår trosförvandt. Den är
en född Lutheran, likasom vi.
Så låtom oss då utan klenmodig fruktan
segla utmed tidens ström. Strömmen har nu
sitt vårflöde, men likväl förer den icke blott
gyttja, utan äfven guldsand. Snart skall han
sjunka inom grönskande bräddar. På dess
lugnade yta skola lyckligare slägten framvagga, och
i dess klarnade spegel skall himlen se sig med
alla sina stjernor.
Gladare alltså, förhoppningsfullare, än den
förvirrade tidens första anblick tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
