Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefve Johan Gabriel Oxenstierna
härstammade från en slägt, hvars namn sjelfmant
väcker minnet af fäderneslandets ärofullaste dagar.
Jag skall ej uppehålla mig vid den gamla
frågan om bördens företräden, hvarom, i politiskt
hänseende, så mycket blifvit sagdt och ännu
kunde sägas. De äro tillfälliga, men icke
mera tillfälliga än snillet och skönheten, dem dock
ingen nekar sin hyllning. Jag anmärker endast
den poetiska sidan deraf. Börden är för den
enskilta, hvad fäderneslandet med sina minnen
är för ett helt folk; det är egentligen ett
poetiskt intresse, som fäster oss dervid. Ty det
förflutna förekommer oss alltid som ett skönare,
ett förklaradt närvarande. Förfädrens himmel
hänger full af lyror. De tala ej, utan de
sjunga ur molnen. Det måtte dock vara skönt, att
som ättling lyssna till de beslägtade rösterna,
och från barndomen kunna sammanknyta sitt
väsende med hvad fäderneslandet haft högst och
ädlast. Grefve Oxenstjernas far var en allmänt
aktad och vördnadsvärd man; men sitt snille
tyckes han egentligen ha ärft efter sin mor, en
född Gyllenborg, och syster till den berömde
Skalden. I sin ungdom hade han till ledare
den bekante Bergklint, en man redan i sig sjelf
märkvärdig i vår vitterhet, men likväl
tilläfventyrs, liksom Chiron hos de gamle, mera
berömd genom sin store fosterson. Sin mesta
tid tillbragte den unge Grefve Oxenstjerna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
