Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskade hon att vara vittne till en af dessa
akademiska talöfningar, dem forntiden värderade
mera än den närvarande. Ett ämne uppgafs
för tillfället, och Grefve Oxenstjerna utsågs till
dess försvarare. Tvisten fördes på Svenska; och
ehuru alldeles oberedd, försvarade sig den
sjuttonårige talaren med en lätthet och fyndighet,
som intog alla, men tillika med en
blygsamhet, som är öfverlägsna naturgåfvors vanligaste
kännemärke. Prins Gustaf förklarade honom
offentligen sin tillfredsställelse, med tillägg att
han beklagade det den unge Oxenstjerna ej hette
Axel, liksom den store statsmannen. Hela denna
händelse må synas obetydlig; men den tyckes
ha gifvit första anledningen till den
uppmärksamhet Gustaf III fästade vid Grefve
Oxenstjerna, och grundlagt ett förhållande, som på
hela den sednares lefnad var af det största
inflytande.
Emedlertid hade Grefve Oxenstjerna
uppnått den ålder, då staten vanligtvis fordrar
medborgarens tjenst, och utkräfver ersättning
för den uppfostran han emottagit. Det var utan
tvifvel mera sina stora förfäders efterdöme, än
sin egen böjelse, han följde, då han från sin
ungdom egnade sig åt diplomatiken.
Åtminstone beklagar han sig ofta öfver sin
vedervilja mot chifferns öfvermakter, som han
kallade dem, hvilkas mörka min äfven måtte
ha varit afskräckande för den unga och lifliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>