Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som endast spelar en stor man, sannerligen hans
roll är blott för en teaterqväll. Icke så djupt,
icke så varaktigt som denne förunderlige man,
griper han in i nationens och tidehvarfvets
hjerta. De skenbara motsägelserna i Gustaf III:s
lefnad bevisa dock tydligen för en hvar, som
vill inse det, att det icke var någon tomhet,
som han utsmyckade, utan att hans inre
väsende var äfven så rikt som dess yttre var
mångfärgadt och skiftande; och samme man,
som med ifrig beställsamhet anordnade en fest
inom sitt hof, utsatte med köld sitt lif på
slagfältet, och hämtade personligen den blodiga
segern på Svensksunds vågor. Hans stora själ hade
rum icke blott för hjeltens och statsmannens
planer, utan äfven derjemte för konstens behag
och för lifvets glädje. Han var en Herkulsklubba,
omvirad med löf och rosor, han var som
demanten, den fastaste af alla ädelstenar, men
tillika den hvars yta spelar med de skönaste
och rikaste färger. Jag vädjar till eder, M. H.,
till dem ibland eder, hvilka, så väl i de lugna,
som stormiga skiftena af hans lefnad, närmast
nalkades hans hjerta, — jag vädjar till eder att
afgöra, huruvida någonsin tadlet gjutit sin galla
öfver en större, en rikare själ. Jag lemnar åt
eder att bevittna, hur han vedergällde sitt folks
kärlek, hur han öfver allt på jorden älskade
det Svenska namnet, hur han lefde för dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
