Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och framställa denna själ, detta inre lif hos
tingen, består landskapsmålarens och den
beskrifvande skaldens konst. Hon är en
fysiognomik öfver naturen, som fattar och uttyder
de stumma dragen. Endast på detta sätt
bringas den yttre verlden i ett poetiskt förhållande
till den inre, till menniskan; i stora symboler
uttrycker naturen menskliga känslor, menskliga
idéer, och till en anderöst ur djupet förvandlas
den döda bokstafven på dess yta.
Att Grefve Oxenstjerna sjelf betraktat sin
dikt på detta sätt, det bevisar, utom dikten
sjelf, äfven hans yttrande i det korta företalet.
Det heter der: ”att hans afsigt ingalunda varit
att inskränka sig till blotta beskrifningar, utan
att teckna naturens förändringar i de
synpunkter, under hvilka de, som afbilder af vår egen
ombytlighet, röja sig för den betraktande, och
tala till hjertat likasom till ögat.” För en
sådan afsigt var också ämnet af Dagens stunder ett
lyckligt val. Ty väl är dagen med sina
omvexlingar en träffande bild af hela det
menskliga lifvet. Från den första späda
morgonlysningen ända till skymningen, till tystnaden och
natten, som med de eviga stjernorna blickar
ner öfver grafven, gifves det i sanning ingen
af dagens tider, som icke förebildar menniskans
särskilta åldrar och omvexlingar; och öfver det
förgängliga lifvets text predikar hvarje qväll den
bergade solen. Det är också, i min tanka , denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
