Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den han sörjer att hafva öfvergifvit. Och
häraf kommer i alla hans framställningar den
milda, till hälften elegiska ton, som så lätt
finner ett återsvar i hvarje känsligt hjerta. Häraf
kommer det egna rörande behaget af dessa
naturmålningar, hvilka icke blott fägna ögat med
sin prakt, utan äfven hos åskådaren väcka en
stilla längtan, en öfvertygelse att han befinner
sig på en afväg, just derigenom att han
aflägsnat sig ifrån eller glömt deras föremål.
Denna grundton, som går genom
framställningen i det hela, hindrar dock ingalunda att
hvarje särskilt sång, efter sitt särskilta innehåll,
äger ett eget skaplynne. Huru frisk och
ungdomlig är icke hela den första sången! Huru
munter framdansar icke der den unga solen,
huru lätt spelar ej blodet i det nyvaknade
lifvets ådror! Det är som morgondaggen ännu låge
qvar öfver den skimrande taflan, det är som
morgonvindarne blåste hela den herrliga
sången igenom. Andra sången deremot, som väl
också i poëtiskt afseende är den svagaste af
alla, har en tyngre och trögare gång. Det är
liksom skalden sjelf skulle ha lidit af
middagshettan och qvalmet, som han målar. Deremot,
hvilket obeskrifligt behag, hvilket stilla vemod
hvilar icke öfver hela tredje sången! Dessa
ömma klagande toner har skalden lärt af den
näktergal, han besjunger, dessa döende och dock
lifliga färger sprider endast den nedgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
