Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ogillande af råheten, som är lika förkastlig i
konsten som i lifvet, skulle man väl mot denna
smakens grannlagenhet kunna anföra mer än en
betänklighet. Man skulle t. ex. kunna fråga
hvarföre i allmänhet något naturföremål, så framt
det icke för det oförderfvade sinnet är äckligt
och motbjudande, skulle i konsten kunna
anses för lågt eller ovärdigt. Ty består icke
konsten, i denna mening, just i ett förädlande af
naturen? Är icke hvart och ett föremål just
genom den poëtiska framställningen nobiliteradt?
Har något föremål i sig sjelft en annan
ädelhet, än den som konstnären ger det? Är det
ädla i esthetisk mening något annat än det
idealiska i form eller uttryck? Man skulle
vidare i afseende på uttrycket kunna fråga, hvad
det poëtiska språket egentligen har att göra med
den så kallade högre umgängestonen? Äro icke
snarare dessa begge enligt sin natur hvarandra
alldeles motsatta? Ty all poëtisk framställning
är individuation, är bild, är sinnlig
bestämdhet. Den högre umgängestonen deremot söker
det allmänna. Dess förfining består egentligen
i en afslipning af det enskilta, det sinnligt
bestämda. Man kunde säga, att bilden är afnött,
innan den hinner upp till dessa högre kretsar.
Blott hvad som förflygtigar sig af språket,
stiger så högt. Man målar der, om jag så får
säga, helst med vattenfärger. Derföre, hvilka
företräden man också tillägger den högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
