Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma, man ser mera på delarna än på det
hela, och i delarna åter mest på diktionen. I
denna söker man skönheten; man öfverser
innehållet för formen. Så ensidigt också detta
är, så ligger likväl en riktig känsla till grund
härföre, den känslan nemligen, att i poësien
stylen ingalunda kan vara likgilltig, och att den,
som brister i det lättare tekniska, nödvändigt
äfven måste brista i det svårare väsendtliga.
Stylen, säger en berömd författare, är
menniskan sjelf. Derföre kan väl en prosaisk
obetydlighet inrymmas och gömma sig i en poëtisk
diktion; men en dikt af stort poëtiskt värde,
som ej tillika ägde uttryckets skönhet, känna
vi ännu ej, från Iliaden till Skördarna räknadt.
Icke en gång versifikationen, i sin inskränktaste
bemärkelse tagen, är en blott mekanisk
färdighet. Den kan utbildas, men ingalunda läras
genom öfning, ännu mindre genom reglor; och
versläran är i detta hänseende äfven så negatif
som konstläran. Hvarje skön vers är såsom
sådan redan ett konstverk i smått. Han är ej
smidd, utan gjuten. Icke mekaniskt
sammansättes han, utan organiskt växer han fram ur
skaldens bröst, när ingifvelsen kommer, likasom
blommorna växa ur jorden, när vårsolen
värmer henne. Sålunda är i Skördarna diktionen
i allmänhet bildrik och blomstrande; men dessa
blommor äro ej mödosamt planterade i en
ödemark, utan det är skörden sjelf, som står i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
