Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blomma på en gång och väger för vinden och
gjuter sitt doft öfver fälten. Således är nästan
hvarje vers så lätt och sirligt bygd, som en
Korinthisk pelare med sina Akanthusblad; men
den är tillika en klingande Memnonsstod; och
detta välljud är här så mycket mera
märkvärdigt, som det förekommer i en versart, der
man, efter nu gängse föreställningar, ej borde
söka det.
Det är icke min mening att försvara
Alexandrinen emot de tillvitelser, man i sednare
tider gjort den. Dess alltjemt på samma ställe
återkommande takthvila, hvilken liksom skär
tanken itu, ger honom visserligen ofta en
tröttande enformighet. Men deremot är han
också fast och bestämd, han har en jemn och
symmetrisk gång, och bygger, om jag så får
uttrycka mig, liksom en jernbrygga för tanken.
Derföre är han för reflexionspoësien, der
betraktelsen är det herrskande elementet, en passande
form; och de flere mästerstycken, vår vitterhet
kan uppvisa härutaf, skulle väl svårligen i ett
annat versslag haft samma kraft och eftertryck,
eller fastat sig med så bestämda drag i själen.
Men dertill med, hvad som härvid är vigtigare,
har Alexandrinen en värdighet, ja en
högtidlighet, som för beskrifningen är af vigt,
emedan den ger henne prakt och upphöjning. Han
smyger sig ej efter sitt föremål, men han
utbreder och qvarhåller det för ögat. Han är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
