Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre organ för målningen af den hvilande än
den rörliga naturen. Jag anför ej detta för att
förringa andra, utan tvifvel rikare och friare,
versarter, men endast för att göra rättvisa åt
en versform, hvari flere af våra skönaste
dikter äro författade, och hvilken har sina egna
förmåner, för den nemligen, som förstår att
begagna dem. Men just detta sistnämnda är
också hufvudsaken; ty icke blott instrumentet, utan
ännu mer den, som spelar det, bestämmer
tonen. Och häraf kommer det, att en enda vers
i Skördarna, oaktadt den entoniga formen, ofta
synes mig ha ett skönare välljud än mången
hel modern klangdikt, som egentligen är
anlagd på musikalisk verkan, och som äfven,
genom den vanliga tomheten på innehåll, är att
betrakta, mindre som ett poëm, än som ett blott
musikaliskt thema.
Hvad man med mera skäl skulle kunna
anmärka emot versifikationen i Skördarna, äro
de ofta förekommande prosodiska oriktigheterna.
Utan tvifvel äro de stundom med flit anbragte,
för att bryta entonigheten och bilda Svenska
Alexandrinen till någon likhet med den
Fransyska, der takten snarare är anapestisk än
jambisk, och föga afseende göres på ordens
verkliga accent. Men en entonig vers synes mig
dock bättre än en upplöst, och den frihet, man
på detta sätt vinner, öfvergår lätteligen till
regellöshet. Språket sjelft hade väl också någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
