Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådslag icke något föremål för hans forskning; icke
med tankan vill han fatta det oändliga, utan
med det rikare hjertat; han vill icke begripa
dess väsende, men endast älska och tillbedja
dess godhet; ty begreppet är armt, men
kärleken är himmelens faddergåfva till jorden, och
ovansklig som sitt ursprung. Jag lemnar åt
dagens Vise, som så lätt förklara menniskan och
naturen, att förakta detta resignationssystem
såsom alldagligt och ovärdigt deras filosofiska
höghet. Men, man tänke i öfrigt huru som helst
om vettenskapens ofelbarhet: så mycket borde
man åtminstone medgifva, att den metafysiska
flygsand, som nu från alla håll blåser in i
poësien, och lägger sig snart öfver alla dess
blommor, man borde medgifva, säger jag, att den
åtminstone der är en främmande tillsats. Ty
icke tingens rot, som växer i mörkret, utan
deras blomma, som sträfvar uppåt emot ljuset,
skall skalden fatta. Icke på det molnklädda
Sinai skall han stiga, der lagen utgifves, utan
på Thabor, på mensklighetens förklaringsplats,
skall han stå, och med fria blickar se ner öfver.
det skiftande lifvet. Och der står han också,
hela den ofvannämnde sången igenom, och
uttalar endast fridens och oskuldens ord. Huru
ren och öppen ligger icke här hela hans sköna
själ både för God och menniskor! Det är
omöjligt att utan den djupaste rörelse höra, huru
ömt han förmanar till broderlig kärlek och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
