Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommarsol än ett sommarsolstånd — denna saknade
han. Derföre lyckades han mindre i de högre
lyriska arterna; och Odet öfver Gustaf Adolfs död
torde väl bättre försvara sin plats som en
allegorisk scen, än som ett egentligt ode. Äfven i
den annars sköna Imitationen efter Horatius är
snarare diktionen än andan rent lyrisk.
I berättelsen om Disa skulle man kanske
önska, att skalden mindre misskänt det
romantiska, som ligger i denna gamla folksaga, och
som så lätt kunde ha erbjudit en annan
behandling än den nu varande half-ironiska. Det är
liksom skalden hade, jag vill icke säga, blygts,
men likväl hemligt lett öfver sagans
enfaldighet. Men då denna ton en gång var vald, så
måste man erkänna, att den med en mästares
förmåga är utförd. Framställningen har ett
sådant lif och åskådlighet, de särskilta delarna,
t. ex. Disas uttåg från Venngarn, äro utmålade
med så friska och yppiga färger, det hela har
en sådan rask och lefvande gång, att jag aldrig
kan betrakta det utan att tro mig se poësiens,
Gratie, som med skälmska blickar och grop i
kinden dansar personligen framför mig. Äfven
i tekniskt afseende hör detta stycke till de mest
fulländade, som Grefve Oxenstjerna diktat. I
lättare, skönare verser har aldrig Svenskan rört
sig, icke en gång hos Kellgren sjelf, och det
odelade bifall, detta poëm vunnit, torde väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
