- Project Runeberg -  Esaias Tegnérs Samlade skrifter / Femte bandet /
90

(1847-1851) [MARC] Author: Esaias Tegnér With: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fäderneslandets och vitterhetens namn resa en
varaktig minnesvård åt sin store Stiftare. Man
har förebrått Äreminnet öfver Gustaf III, att det
skulle vara författadt i en allt för bildrik och
poëtisk stil, och derigenom afvika från den rätta
vältaligheten. Jag bekänner uppriktigt, att jag
aldrig rätt kunnat fatta meningen af denna
förebråelse. Ty skillnaden emellan poësi och prosa
ligger dock ingalunda i blotta stilen och
framställningen, utan i någonting helt annat och
väsendtligare. Skalden vill nemligen alltid
uttrycka en urbild, fullkomligare än den
verkligheten äger, hans skapelse är af en högre verld,
och endast derigenom är han konstnär.
Vältaligheten åter vill blott uttrycka begrepp, hon
stiger aldrig upp i idealets rymder, hon är, om
jag så får säga, jordfast; och derigenom
upphör hon att vara en sjelfständig konst i ordets
högre och egentliga bemärkelse. Men begge
söka de gemensamt den högsta möjliga
förträfflighet i framställningen; och så vida bilden
dertill bidrager, finnes det intet skäl, hvarföre han
skulle vara mindre passande för talaren än
skalden. Den eviga gränsen emellan begge
upphäfves ingalunda härigenom; ty när skalden vill
uttrycka det sköna, vill talaren endast skönt
uttrycka sig. Icke ämnet sjelf vill han idealisera,
utan endast den yttre form, hvari det
framträder; och när den ene upplöser och
omsmälter verkligheten, bibehåller den andre henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:04:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersskr/5/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free