Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos talaren; men visserligen måste rikedomen
vara hans egen; och ett slöseri med länta
skatter är här, som annorstädes, klandervärdt. Ty
bilden, liksom raketen, brinner blott en gång:
när han återkommer, är han död. Med hvarje
år utdör ett helt slägte af de luftiga
gestalterna. Betrakten språken: Hvad visa de oss? Ett
galleri af förbleknade metaforer. Nästan hvarje
ord, som nu betecknar ett begrepp, var
fordom en bild. På sin tid lefde han och
rördes, nu är han ett logiskt petrifikat. Derföre
är ingenting vidrigare, än en författare, som
prålar med förbrukta bilder, och blomstrar, men
med uppklistrade blommor. Men deremot när
bilden är ny och träffande, ger han tanken med
en klarhet och ett lif, som äfven för prosan
måste vara vigtiga. Det vanliga inkastet, att
all öfverdrift skadar, gäller icke här; ty här är
ingen öfverdrift möjlig, emedan ingen kan
vara för skön eller för rik, men endast för
vanskaplig eller för fattig. Det vore kanske, ehuru
af andra orsaker, bäst, om skalden aldrig
uppträdde som talare; men när han någon gång
måste det, så är det en besynnerlig fordran,
att han skulle ombyta natur och lemna sin
fantasi hemma. Det ligger i naturen, att den som
fått vingar, gerna nyttjar dem till flygt, och
att den, i hvars inre en verld blomstrar, icke
en gång i prosan uttrycker sig med den
vederbörliga torrheten. Jag vet att denna sednare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
