Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal på Oscars-dagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju hört, hur hufvudstaden skickade ut hela sin
folkmängd, för att möta den nykomna pä
stranden, och se henne när hon uppsteg, som
fordom skönhetens Gudinna, ur vågorna? J
haf-ven ju hört, huru äfven från de aflägsnaste
landsorter en hvar, som kunde göra sig lös,
skyndade hemifrån som ett frivilligt ombud, icke
till statens lagtima, men till glädjens och
hoppets urtima riksdag; och lycklig prisade sig en
livar, som äfven på afstånd fått se den
efterlängtade. De hemmavarande åter bestormade
de återkomna med ändlösa frågor om det unga
furstliga paret, och suckade i hemlighet öfver
missödet att ej hafva sett det samma som
deras lyckligare landsmän. E11 allmän glädjeyra
fattade nationen midt ibland tidens trångmål;
och i vårt vidsträckta land, mellan Sundet och
Lappska fjällarna, finnes väl svårligen en hydda,
der denna händelse ej väckt det lifligaste
deltagande, eller der ingen önskan uppstigit,
ingen välsignelse blifvit nedkallad öfver Oscar oeli
Josefina.
Men just detta allmänna deltagande i
thron-följarens och kungahusets lycka bör så mycket
mer glädja oss, som det nu mera i andra land
torde vara temligen sällsynt. Det är sannt,
man anställer äfven der fester vid dylika
tillfällen, man plundrar fälten på blommor och
ordboken på smickrande talesätt, för att betyga
sin förtjusning. Men det ser dock stundom ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
