Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal på Oscars-dagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast ske småningom — då kommer
förändringen af sig sjelf, liksom lyckan, liksom naturens
bästa gåfvor komma. Den tid som det nya
använder för att mogna och utveckla sig, den
använder det gamla att förfalla och upplösas. Den
borgerliga friheten liknar ännu, på de flesta
ställen i vår verldsdel, uppsvämmadt land, som
småningom afsätter sig och stadgas. Men år
efter år flyga himmelens fåglar deröfver, och
fälla ängarnes och skogens frön; då bindes
efterhand den osäkra marken, gräset väfver sitt
gröna täcke och plogen begynner sitt verk. Hvar
nu är naken eller blodig gyttja, der vaggar
framdeles kornet sitt guld i vinden, och
tref-liga hyddor och ett sjelfständigt slägte hvila,
om några mansåldrar, i skuggan af den
fullvuxna lunden. Sådan är naturens stilla gång,
sådan vare äfven mensklighetens. Och är den
sådan, då kämpa mörkrets makter förgäfves
mot det stigande ljuset, då kunna folken
hoppas, att åtminstone deras aska en gång skall
hvila i fri jord. —
Men just detta framtidens hopp är det,
som man från ett annat håll söker att mörda
i vaggan. Man begagnar sig af alla misstag, alla
förhastanden och utsväfningar, som äro
oskiljaktiga från en brytning, som den vi upplefvat,
man firar som en seger hvarje tecken till ett
återvändande barbari. Man ifrar för det
gamla, icke för att bibehållas, tills det nya och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
