Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid offentliga föreläsningarnas slut i Lund, 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedom af de klassiska språken. Ty hvårföre
kallas de klassiska? Klassiskt är ett språk icke
blott genom sin egen inre utbildning, utan
äfven och i synnerhet genom sin litteratur. Men
en sådan litteratur hafva nu mera liera af de
lefvande språken. Den massa af idéei*, som
utgjorde de gamlas bildning, bar småningom
öf-vergått i det allmänna tänkesättet, vi lefva af
de fonder, som forntiden samlat. Så måste det
äfven vara: ty ingen ting i menskligheten är
enstaka, mensklig odling är en fortgående kedja;
den närvarande länken är alltid sammanhakad
med en föregående, ocli denna åter med en
annan, ända upp till skapelsedagen tillbaka.
Den ena generationen ärfver alltid den andra;
bildningens historia är en fortlöpande
förklaring öfver mensklighetens stora ärfdabalk. Men
ett sådant arf är egentligen blott materiellt: det
är endast råämnen, som det ena tidehvarfvet
emottager af det andra, att på sitt eget sätt
förarbeta ocli använda; formen måste alltid bero
af den närvarande tiden ocli dess tillfälliga
om-ständigheter. På detta sätt har vår tid långt
för detta tillegnat sig alla de gamles
väsendt-liga idéer i lagstiftning, i vettenskap, i
vitterhet. De äro ej längre nya, de äro lätt
tillgängliga för en livar: i hvad språk som helst
kan man inhämta dem. Man vet för
närvarande icke blott livad de gamle visste, utan i
många fall oändligen mera: de materialier de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
