Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid offentliga föreläsningarnas slut i Lund, 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnat äro ej blott samlade, utan äfven på
mångfaldigt säte förökta; erfarenheten, som lios dem
var ett barn, har blifvit fullvuxen och är nu
en mognad man. Man har alltså rätt, då man
påstår, att klassiska litteraturen nu mera kan,
nemligen i detta materiella afseende, anses
för umbärlig. Men hos intet folkslag i
verl-den har det materiella i bildningen, sjelfva
kun-skapsförrådet, varit så fö renad t och sammanväxt
med dess form, som hos Grekerna. Sjelfva iden
var för dem alltid blott det ena elementet af
bildningen: det andra, äfven så väsendtliga, var
dess uttryck och sinnliga framställning, efter
de allmänna lagarne för det sköna. Deras
äldsta filosofemer öfver naturen, deras uråldriga
historiska minnen, rundade sig straxt från
början till poetiska gestalter; deras första
lagstiftning var metrisk, sjelfva deras Gudar gåfvo
endast poetiska orakelsvar. De råa, men
betyd-ningsfulla mythiska gestalter, som de emottogo
från Orienten, ombildades af dem till idel
skön-hetsmönster, Olympen blef ett museum,
liksom nationalsagorna blefvo ett epos. Med ett
ord, den yttre formen var för dem aldrig
likgiltig, Grekerna voro födde formalister. Hvad
som i synnerhet utmärkte dem i detta
hänseende, det var ett naturligt sinne för det
passande och skickliga i hvarje sak, en gifven
af-sky för all öfverdrift och utsväfning i hvad
form som helst, en äfven så sann som finkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
