Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid offentliga föreläsningarnas slut i Lund, 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men clet är fåfängt att vi mata er, om J ej
sjelf-ve kunnen smälta maten och förvandla den till
merg och näringssaft. Pröfven derföre sjelfve,
fatten, förstån, tänken; ty då först blir
vetandet ert eget. Tron är öfvertygelsens barn,
annars är hon oäkta. Sägen derföre ej blindt
efter hvad J hören5 det är ljud och icke sak5
munväder är ondt väder. Den sjelfständige är
vittnesgill öfver allt i andans verld, äfven om
hans gåfvor äro ringa; men den osjelfständige
blifver öfvermaga till sin död, och hans
utsago gäller icke inför domstolen.
Försmån ej dessa varningar. De innehålla
ingenting nytt; men det kommer deraf, att det
rätta merendels är gammalt. Mangen kunde ge
dem bättre, men J förloren dock icke på, om
J följen dem. Jag lemnar eder nu. Jag
lem-nar en plats, som varit mig kär, jag lemnar
en ungdom, som jag älskat. Jag vet äfven, att
J älskat mig tillbaka, och derföre tackar jag er
i dag med rördt hjerta; ty något bättre än
kärlek och förtroende kan den ena menniskan
ej gifva åt den andra. Tilläfventyrs träffar jag
framdeles ännu många ibland er; men det sker
då under andra förhållanden. J ären då
män-ner i staten, edra läroår äro förbi, ungdomens
blomdoft har förflugit, och hjertat dragit sig
tillsammans. Men jag hoppas, att det åter skall
öppna sig, jag hoppas, att J alltid skolen anse
mig som en vän från er ungdom. Lefven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
