Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Utdrag af Svar på en Antikritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då skriker han på ytlighet och llärd, liksom
vore den plumpa dumheten ett nödvändigt
villkor för grundlighet och insigter. Talar man
harmens och förtrytelsens språk till honom, då
ropar han på bitterhet och personliga anfall, han,
som förnött sitt lif i tadlet, han, som
nerspot-tat nästan allt livad hans fädernesland för
närvarande äger snillrikt och vördnadsvärdt. Det
är förgäfves, att det allmänna åtlöjet, den
allmänna oviljan, sätter sin häl på hans nacke: han
känner det icke. Achilles kunde dock såras i
foten, men herr H. är skottfri: han kan, som
författare, hvarken såras i eller med foten. Han
står med lugn på sin litterära schavott, och
skrifver, för att fördrifva tiden, en ny bok
der-uppe. Han är, som det gamla Rom, modigare
efter hvart nederlag. Han är som Tliors
bockar i sagan: hvarje qväll slagtades de, men hvarje
morgon stego de oförtrutna öken upp igen och
drogo kärran. Och sålunda stiger äfven herr
II. upp, och spänner sig för den litterära
skottkärran, der han förer 1111 Schiller och Leopold,
dem han klandrar, nu Melusina och Pelle
Båtsman, dem han berömmer. Han kan ej hvila,
ty han är litteraturens brandvakt, som går
omkring och vill släcka ljusen5 han kan ej tiga,
ty han är den förderfvade tidsandans eko. Han
är som ett nyfödt barn: så framt det lefver,
skriker det5 han är som en dissonans: den är
blott lill derigenom att den låter illa. Reeen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
