Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Strödda tankar, ur författarens bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gläder mig i sanning; ty visserligen hade han
gått dit ändå, oaktadt alla fosforistiska
protester, men utan tvifvel måste det ha varit en
bitter känsla att se sig misskänd af en hel
generation, och på sin höjd prisas af excellenserna.
Den gamle sångaren kan nu med lugn lägga
sig ner ocli somna på sin lagerbädd, för att
uppvakna vid klangen af bättre lyroi\ I öfrigt
är han nu alldeles blind. Det gick ändå an så
länge han var enögd. Ty dagen är också enögd,
och ser dock allt. Men att icke se en skymt
af det herrliga ljuset, af Guds sköna skapelse,
det är dock rysligt, helst för en poet. Det är den
största olycka, jag kan tänka mig på jorden.
Mörkret har förfärligt hämnat sig på sin gamla fiende.
— Leopolds bifall gläder mig, men förvilla
mig skall det icke. Han betraktar mig som
Fosforismens motsats, och tillägger mig derföre med
runda händer allt hvad den saknar. Sålunda
förklarar sig på ett ganska naturligt sätt hela
miraklet af min poetiska ära. I öfrigt ville jag
gerna säga Leopold, ej någon artighet, men huru
uppriktigt jag värderar honom. Det svåra är,
ieke att göra en sådan sak, men att göra den
apropos. Ty att, som vanligen sker, utan
någon särskilt anledning, springa fram och hålla
honom rökfalet under näsan, synes mig ej passande.
{1822.)
Från Leopold har jag haft ett mycket grannt
bref, och jag är rätt glad, att gubben funnit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
