Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiitii det satt, livarpå den bedrifves. Staten
be-höfver visserligen förbättringar: många former,
lämpliga för sin tid, ha visserligen öfverlefvat
sig sjelfva, och böra utbytas mot nya; men skall
det nya bestå, så måste det inympas på det
gamla och sluta sig der till, det måste ha någon
fastare grund än en abstrakt, dertillmed
tvetydig theori, det måste ha sin rot i sederna, i
lagarna, i folkets vanor och tänkesätt. Derföre
bör det också icke komma plötsligen och liksom
genom ett trollslag; och kommer det sålunda,
så går det också som det kommit. Historiens
blad äro i detta afseende inga Aftonblad. De
lära oss tvärtom, att allt livad som skall vara
länge måste ha tid att stadga sig och mogna,
att den sansade, småningom utbildade reformen
vanligtvis fört folken framåt, då den
brådstör-tande revolutionen kastat dem tillbaka. De lära
oss, att statens sår måste läkas inifrån, icke
genom det hvita plåster, som dagens
qvacksalf-vare-vishet klenar deröfver. Medborgaren i ett
fritt land har visserligen rättighet att dömma
och yttra sig öfver styrelsens åtgärder; men
deraf följer dock ännu ingen skyldighet eller
ens rättighet att i tid och otid klandra och
mästra dem. De styrande äro också men niskor.
Menskliga fel, menskliga misstag sitta öfverallt
på thronerna och i rådkamrarna. Det är
stundom lätt att upptäcka dem; men böra de
derföre med skadeglädje framdragas, ofverdrifvas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
