Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ”Ubi plura nitent (heter det hos Flaccus),
non ego paucis
Offendar maculis, quas aut incuria fudit,
Aut humana parum cavit natura: — —
— — — der mycket är vackert,
stötes jag ej af en fläck eller två, undfallna i glömska,
eller för hvilka vår menskonatur ej tar sig till vara.
Och i allmänhet hafva lärarne gjort livad de
bort, och de unga livad de kunnat. Men —
der ligga lyten, organiska fel i tiden, som
motverka alla bättre bemödanden. Tiden växer
sned, och ingen skola, ingen undervisning,
ingen uppfostran böjer honom rak igen. Det går
en allmän klagan, att vår tids menniskor sakna
den kraft, allvar och ihärdighet, som utmärkte
de bättre af våra fäder. Det är förgäfves,
säger man, att barnet och ynglingen bildas till
kunskaper och hållas till arbete ocli ordning.
Vid deras inträde i lifvet, och så snart de
komma utom skolväggarna, möter dem öfverallt en
helt annan anda. De finna der huru hvar ocli
en söker att förkorta arbetets, och förlänga
nöjets och förströelsens stunder. Ung ocli gammal
gå alltjemt på jagt efter en skuggbild af glädje,
som väl vexlar efter olika åldrar och
förhållanden, men dock alltid är lika deruti, att han
viker undan för sin förföljare, liksom
horisonten vek undan för vilden, som ville nå dess
gräns, och lemnar slutligen både själ och sinne
tomma. Och under jagten förlorar lifvet sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
