Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos någon tänkande menniska vara i och för
språkets, ännu mindre för språklärans skull,
betraktade nemligen såsom ändamål i sig sjelfva.
En grönländsk glosa är i sig sjelf värd alldeles
lika mycket som en latinsk, en lappländsk
konjugationsform är i sig sjelf så god som en
grekisk. Men Latin och Grekiska hafva, hvad
Lappskan och Grönländskan saknar, en
litteratur, och en högst märkvärdig: genom den äro
de bildningsmedel, att lära känna den är ju
ändamålet, det andra är ju tydligen endast det
propedeutiska medlet. Men nu omvändes
förhållandet. Det ser ut som om man trott, att
klassiska litteraturen esentliiren vore till för
O O
att tjena som exempelsamling på de
gramma-tiska figurerna. Yi uppehålla oss så länge med
att inventera hvarje vinkel och vrå i förgården,
att vi merendels glömma att gå in i templet,
der gudstjensten hålles5 vi läsa grammatikan så
länge, att vi ofta ej få någon tid öfrig att läsa
författarne. Att en sådan method, som
ideligen stafvar och aldrig lägger ihop, som gör
bisak till hufvudsak, som gör vägen sjelf till
vägens mål, — att den icke kan vara den rätta
och naturliga, måste väl enhvarinse. Ty hvad
är grammatik? En abstraktion af språket. Men
det abstrakta är af naturen främmande för
gossen, som egentligen aldrig fattar regeln utan
att ha den konstruerad i ett exempel; han har
ej ännu något sinne for det allmänna, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
