Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högre ideeii ellej’ förnufts-enhet. Ensidig
utveckling af det ena leder till haltlöst och tanklöst
svärmeri, ensidig utveckling af det andra till
tanklös och förstenad dogmatik: vårt tidehvarf
tyckes ha funnit hemligheten att stundom i
samma person förena beggedera. Hvad
religions-känslan angår, så är den ej föremål for
egentlig undervisning: den skall blott väckas,
underhållas och ledas; men härföre kunna
egentligen inga föreskrifter meddelas, och en dylik
ledning hör mera till barnets husliga lif än till
skolan. Förstånds-elementet åter i religionen
faller inom undervisningens område. Härvid
borde man icke ha förgätit, att barnet icke har
eller kan ha annat än konkreta föreställningar,
och att följaktligen dess, liksom allmogens,
religion måste vara bestämdt anthropomorlisti.sk.
Gud är för barnet den underbare, starke, sty-
’ ’ u
rande fadren; men Gud är tillika den goda,
förlåtande, uppoffrande modren, således på en
gång symbol af makten och kärleken. Från
detta för barnet naturliga föreställningssätt
borde religions-undervisningen utgå, och uppväxa
helst på historisk grund, nemligen den
bibliska historiens. Denna borde, i min tanke, till
en början vara för kristendomskunskapen, livad
explikationen bör vara för språkundervisningen,
nemligen hufvudsaken: dogmen deremot borde
svara emot grammatiken. Sedan dogmen, såsom
regel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
