Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID
Gustaf II Adolfs Minnesfest
i Wexiö domkyrkdj den 6 JSov. 1832.
Vi äro i dag församlade i Herrans tempel,
icke endast för att förrätta en vanlig
morgon-andakt och tacka Gud, som beskyddat oss
under natten och låtit sin sol åter uppgå öfver
menniskors barn, utan vi äro försandade för
att derjemte högtidligen begå minnet af den
ärofullaste, men också sorgligaste dag, som
någonsin uppgått öfver vårt fädernesland. Ty
detta är den dagen, då, för tvåhundrade år
sedan, Gustaf Adolf föll, den störste bland
Sverges konungar och den ädlaste bland Svenske
män. Det var en ärofull dag; ty hjelten föll
i segrens armar. Han låg död midt i sin vunna
slagtning. Tusendetal af hans liender föllo som
försoningsoffer åt hans skugga. Hans dödsdag
var tillika hans hedersdag. Men derjemte var
den äfven en sorgedag; ty segren var köpt till
det oerhörda priset af hans hjeltelif, och med
honom lågo äfven i grafven alla de stora
förslager, som ännu hvilade outförda, kanske
äfven endast halfbildade, i hans rika själ.
Derföre sörjdes hans fall icke blott af hans här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
