Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dur hårdhjertade, grånade krigare greto som
barn omkring lians bår, och mera än en grämde
sig till döds öfver hans bortgång. Det sörjdes
icke blott af hans fädernesland, som för honom
icke vägrat någon uppoffring, och der folket
nu var som en hjord utan herde, med halfva
Europa till fiender, och ett barn på thronen.
Det sörjdes icke blott af hans trosförvandter,
till hvilkas beskydd han kommit, och som nu
sågo sin förhoppnings sista nödankare förloradt
i stormen: utan det sörjdes äfven af alla de
ädlare bland lians motståndare, som ej kunde
undgå att inse och värdera storheten af hans
hjeltevärde, och måste gråta öfver den herrlige,
som föll nästan vid början af sin bana.
För de flesta ibland eder behöfver jag icke
upprepa de omständigheter, som förde den store
konungen in på denna blodiga bana. \T veten
förut, att det i sanning var ett heligt krig,
som han förde, ett korståg, icke för att eröfra
den heliga grafven, utan för att betrygga den
ädlaste af all frihet, sin egen och sina
trosför-vandters samvetsfrihet. Efter reformationen
hade, ett helt århundrade igenom, intet medel
blifvit lemnadt oförsökt, man hade hvarken
skytt våld eller list, för att återföra de
söndrade till katolska kvrkan. Det är den kyrkan,
som ännu i våra dagar, i sin förnedringstid,
aldrig återtagit ett enda af de anspråk hon
yttrade, då hon var som mäktigast, ofelbar, oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
